Slut
Allt är toppen, du svajar runt lite med dina kompisar, låter vinden styra din dag. Solen skiner och du blir grön av lycka. Men så...Vännerna vänder ryggen till, viker undan när du ber om sällskap. Det blåser kallt runt dig och kallt regn droppar ner för din rygg. En kyla sprider sig inom dig och du förminskas, krymper ihop till en torr, färglös föredetting. Ingen bryr sig längre. Ingen ger dig energi, du tappar kontakten med världen. Du bara hänger kvar, i din ensamhet. Till slut orkar du inte längre. En sista suck och du virar in dig i dig själv och avslutar tillvaron ensam, övergiven.
 |
| #168 Livet på en pinne |
Himmel vilka gripande rader och en fantastiskt bra tolkning av det knepiga temat. Bilden på det vissna lövet passar så fint ihop med din text. Blir nästan lite rörd här ;-(
SvaraRaderaSnygg bild som illustreras fint av din text. Det är inte lätt att vara människa... Snyggt val av skärpedjup och färg!
SvaraRaderaInte ens ett liv på en pinne varar för alltid...
SvaraRadera