Den ser nästan ut att sväva över ravinen. Och när man åker på den inser man inte att man plötsligt är mer än 30 meter över marken. Det hissnar att titta över räcket. Betongbågen med dess pelare ger konstruktionen ett luftigt intryck. Den passar helt enkelt in i miljön.
Där i toppen på den 30m höga granen satt flera generationers ekorrskatter. Från de alldeles nyfödda till de gamla och torra. De som snart kommer trilla av pinn.
Ibland behöver man böja sig ned, titta riktigt noga och sedan titta igen. Från en annan betraktelsevinkel. Bara då får man chansen att upptäcka det där helt unika. Det som gör något oansenligt alldeles underbart och förtrollande.
Vissa har tur när andra varit lata. Har inte tagit ner fågelstugan ännu, och idag var nog mången liten fågel glad över det. Frukosten serverades snöfri.
Om knappt en månad är det skolavslutningstider. Fast just idag känns det väldigt långt borta. En anledning kan vara att syrénknopparna har fått en vit, kall, blöt och snöig hatt under natten.
Så gjorde man det. Träffade green på utslaget. Fast den stora belöningen med gårdagens runda var att sällskapet i bollen bakom oss, berömde sonen för hans fina och naturliga sving.