Bara för att det är helt molnfritt utesluter det inte ett litet slumpartat fenomen. Precis som man gjorde i dörrkarmen när barna var små, ritar flygplanet en längdmarkering åt mig. Att solen placerats som på en barnteckning visar att barn har helt rätt.... Det ser ju ut så.
Bara lite rekvisita kvar på parkbänken. Undrar hur det såg ut några timmar tidigare? Varför lämnades sakerna kvar? Blev det ett hastigt uppbrott? Vem vet...
Fortsätter i morgonljusets tema. Här vaknar man nog välmående när solen blinkar in genom fönstret. Annat är det nog på vintern, när regn och vind ger ett annat uppvaknande.
Man sätter bo där det finns en liten glipa eller lucka. Bara man kan hålla sig fast och utvecklas där man är. Livet finner alltid en väg att anpassa sig och överleva, även om det verkar svårt till en början.
Medan vi gäster tog det oerhört lugnt under solens värmande strålar fanns det en vardag med allt vad det innebär av hårt arbete från morgon till kväll.
De är fenomenala seglare och underskattade som fåglar. Kanske beroende på att de lever så nära oss och av våra rester. De ses som framfusiga och påflugna. Men egentligen är de mästare på att upptäcka föda och möjligheter till ett behagligt liv. Varför göra det svårt när man kan göra det lätt?
En färg vi inte får se så lätt i Sverige. Men när den väl dyker upp blir det bara en ren fröjd för ögat. Det ligger i det omedvetna att så här ska havet se ut. Och när det verkligen gör det framför ögonen fylls kroppen av mycket starka känslor. En av dem är längtan att få flyta runt i det kristallklara vattnet.
Har varit bortrest under senaste veckan, men är nu tillbaka med nya krafter och ett sug att förmedla det som upplevts. Här är en liten försmak med en bild från fönstret som varit mitt hem under en vecka. Varje kväll var det ett potpurri av färger.